Skillnader på handels- och exportområdet
I studentmötenas dagar hänfördes
svenskarna af sina danska värdar eller gäster. Deras intelligens var så
öfverväldigande och af ett eget, i Sverige okändt slag; de voro så
gemytliga, så älskvärda, så lustiga;
och Danmark var liten och olyckligt och behöfde »stora brors» hjälp. Och framför
allt voro danskarna så -- oskadliga!
Och så småningom ingick det i svenskt
medvetande, att åt danskarna kunde man utan fara och utan olägenhet öfverlämna
att sköta äfven våra intressen. Ute i Europa fick »Skandinavien» esomoftast
representeras af danskar. Åt danskar anförtrodde vi för årtionden våra
telegrafförbindelser med aflägsna länder, och i danskarnas händer hvila de än.
Åt danskarna öfverlämnade vi all nyhetsförmedling från Sverige till den stora
världspressen, och till omätlig skada för våra intressen och för vårt anseende
bland folken fortgår det så ännu. Åt danska köpmän öfverlåta vi att förmedla en
stor del af vår export och låta dem skörda en vinst, som borde komma oss själfva
till del. Från Köpenhamn inköpa vi årligen ofantliga mängder af främmande varor
i stället för att hämta dem själfva på produktionsorten. Åt den danska sjöfarten
ha vi årligen betalat tribut i millioner, medan vår egen sjöfart fick förfalla.
Åt danskarna öfverlämnade vi i årtionden att förmedla våra trafikförbindelser
med den europeiska kontinenten.
Danskar börja idka lokal kustfart i
svenska hamnar, hvilket annars plägar förbehållas landets egen handelsflotta.
Danskar tränga sig in på det ena affärsområdet efter det andra i Sverige och
möta intet motstånd; ty svensken är afundsjuk endast mot svenskar: för
främlingen, som suger ut oss, visar han snarast sympati. Danskar etablera
storartade litterära företag i Sverige och få hundratals svenska folkskollärare
till sina agenter. Danskar bygga våra järnvägar, -- till och med detta kunna vi
ej längre behålla för oss själfva.
Och allt detta sker utan att svensken
ger akt på, att här ej äger rum den ringaste reciprocitet. Ingen svensk
drager någon motsvarande reveny af affärsverksamhet i Danmark, och skulle aldrig
kunna göra det. Ty hvarje försök därtill skulle mötas af ett kompakt
motstånd af Danmarks affärsmän och af Danmarks folk.
Skandinavismens historia är
densamma som Kalmarunionens. Bland andra konststycken danskarna utfört är ock,
att de lärt oss glömma vår egen historia, i synnerhet fjortonhundratalet. Men vi
kunna friska upp dessa minnen hvilket ögonblick vi själfva vilja. I
Kalmarunionen togo danskarna genast ledningen och missbrukade den till
uteslutande fördel för sig själfva. I skandinavismens tidsålder har det gått på
samma sätt. I Sverige uppstodo under Kalmarunionen tvenne partier, ett som
försvor sig åt Danmarks intressen och ett som förblef nationellt. Det har gått
på samma sätt under skandinavismen. Vi ha i Sverige sedan mer än ett halft
århundrade en allt talrikare grupp af affärsmän och andra, hvilka äro så godt
som okänsliga för svenska intressen men gå med på hvad som helst som föreslås
och intalas dem från Danmark.
Särskildt på affärslifvets
område är detta rent af satt i system. Näppeligen torde finnas många mera
framstående och mera allmänt kända svenska affärsmän, som ej varit utsatta för
frestelser från dansk sida. Den som är fal för guld, hans medverkan köpes helt
enkelt; den som är höjd öfver dylikt, frestas med smicker eller utmärkelser; den
som står emot äfven där, öfvertalas. Ty danskens förmåga att öfvertala
och öfvertyga är utomordentlig, och svenskens motståndsförmåga är fenomenalt
liten, -- till mycket stor del därför, att han saknar det stöd, som borde
ligga i den nationella instinkten.
Och till följd af denna brist
på instinkt är svensken också blind. Många svenskar gå helt och hållet i danskt
ledband utan att ens själfva veta af det. Öfverallt i vårt land ligga danska
etapper fördolda, färdiga att motverka hvarje för Danmark mindre tjänligt
svenskt företag. Det är alldeles frapperande, huru lätt och hastigt en fråga kan
afgöras i Sverige, som länder Danmark till fördel; stundom går det så
fort, att man till och med sätter sig öfver häfdvunna former. Ej mindre förvånas
en iakttagare af, huru svårt det är att i Sverige genomdrifva den för oss
svenskar själfklarast nyttiga åtgärd, om den skulle råka gå danska intressen
emot. De osynliga vasallerna träda rent automatiskt i verksamhet, och det
vanliga är att frågan helt enkelt dör bort -- man kan ej förstå hvarför. Och
ingen bryr sig heller om att forska därefter.
|