|
Översättningen som
borde dras in direkt Utdrag ur KNUT AHNLUNDs
artikel om översättningen av
Herman Bangs roman
"Ludvigsbakke", publicerad i Svenska Dagbladet den 14 mars 2005 (http://www.svd.se/dynamiskt/kultur/did_9335731.asp)
"Översättaren har inte
elementära kunskaper i danska, och har han kunskaper i svenska så har han inte
använt dem. Han känner inte till de närheter och släktskaper som finns mellan
språken, och han är lika okunnig om de skillnader och olikheter som finns.
Följden har blivit att han skrivit om texten där den inte alls skall omskrivas,
och låtit den stå ordagrann där den behöver omskrivas. Danska meningar som tycks
honom för långa huggs upp i småbitar, viktiga bindeord försvinner, personer
byter kön. Stilläget har blivit lågspråkligt ibland och högtravande ibland, inte
sällan med helt osannolika stelheter, ("måhända", "i sanning" etcetera) inne i
intima dialoger, som dinosaurier på en gata i Horsens. Lindell har förvånande
nog skrivit en egen "Liten kommentar till berättarstilen"; man tycker en sådan
betraktelse skulle få honom att besinna sig på vad han gör, men icke så: han
uppträder som medförfattare till diktaren, ja ofta som hans stilrättare. Bangs
text från förrförra århundradet är mycket mer ledig och tillgänglig än den
språkliga skvader som här kommer flaxande in mot våra kuster.
Det Köpenhamnslandskap där Kommunehospitalet ligger domineras ju av de tre "Søerne",
S:t Jørgen Sø, Peblingesø och Sortedams Sø som ligger på rad och skär igenom
hela den dåtida staden. Översättaren kallar dem för "Viken", och tror att det är
ett hav det är frågan om. Men "Søhjørnet", där Ida möter blomstergumman, är alls
ingen havsvik, det är Søtorvet vid Sortedams Sø alldeles utanför hennes
arbetsplats. "Linien" är självfallet Langelinie, inte "Promenaden". En rad av
huvudstadens allra mest kända trakter har fått sina namn försvenskade. Så kan
man inte göra. Likaså är titlar och befattningar oigenkänneliga: farmor blir
svärmor, etatsrådet blir drätseldirektör,
etatsrådinden blir direktörska, kammerherren fiskal, kammerjunkeren hovmarskalk
och reservelægen (underläkaren) blir överläkare, (det sista blir ödesdigert i
sammanhanget). Så gott som alla maningar och utrop har kommit på avvägar och
fått en annan betydelse. "Til Lykke! (Gratulerar!) har blivit "Vilken tur!"
etcetera.
David Sprengel översatte i sin ungdoms vår aningslöst ett par böcker av samme
store diktare, alltså Bang, och han kom inte helskinnad från företaget. Slarv
och okunnighet samverkade. Danskan var svårare än han trodde. DN-skribenten
Beyron Carlsson, märket Floridor, skämtade med resultatet av hans mödor; den 1
dec. 1902 stod kåseriet "Den skinnsjuke greven" infört i tidningen, och även om
Sprengel råkat träffa rätt just i fråga om ordet "skinsyg"=svartsjuk, så gav han
upphov till ett bevingat ord. Jan Stolpe har i festskriften till Kjell Peterson
gått igenom texten ord för ord, han tycker att helheten blivit svag men tvekar
att kalla den en katastrof. Det här kan man diskutera, jag skulle
utan tvekan kalla den just en katastrof. Varför? Jo, ett mediokert alster lider
inte så mycket av sådan misshandel, men när det gäller ett verk av rang
blockeras en rättvisande tolkning kanske för årtionden eller sekler framåt."
|
Öresunds
Översättningsbyrå 
